KAJSAS BERÄTTELSE OM STRIPA





Om man kan ha ett innerligt förhållande till en kulturarvsplats, så har jag det till Stripa Gruvmiljö! Denna urgamla gruva, arbetsplats sedan långliga tider, belägen mitt i vår by, så sammankopplad med folks vardagsliv och människorna som levde före oss och vi som lever nu, att det känns som våra rötter utgår därifrån. Och detta känner jag trots att jag inte är barnfödd i Stripa!
När jag flyttade hit 1979 var den egentliga gruvdriften nerlagd, men i gruvan pågick forskningsarbete, och ovan jord fanns också verksamhet. Matserveringen "Stripa Matsalar" var ännu igång och vi gick ofta dit och åt lunch. Fläskpannkakan som serverades där av Inger Windahl som var innehavarinnan då, var den godaste jag nånsin ätit. Till maten fick vi också många goda historier, som vi uppsnappade från borden runtomkring, där många färgstarka och berättarglada karaktärer intog sin måltid. Johnny, som är född och uppväxt i Stripa har också berättat mycket för mig om Stripa gruva, för nästan alla i hans familj och övriga släkt har jobbat där.
Om vi hoppar framåt en bit i tiden, så kom jag att engagera mig ännu mer i Stripa 1995, när vi fick läsa i tidningen att Ragnsells ville göra gruvan till en kvicksilverdeponi. Hela Sveriges kvicksilveravfall skulle läggas i tunnor, som i sin tur skulle ställas ner i bergrummen och sen skulle gruvan vattenfyllas!Jag och många med mig reagerade starkt på detta, och vi bildade Storå-Guldsmedshyttans Miljöförening för att kunna bilda opinion mot avfallsplanerna.Vi lyckades med detta och kunde på kort tid , tack vare mångas trägna arbete få ihop 1200 medlemmar. Här måste jag göra en lång historia lite kortare och konstatera att när föreningen upplöstes 2003 så hade Ragnsells skrinlagt planerna med kvicksilvret. Jag är övertygad om att vi genom föreningen påverkade den lyckliga utgången. Hade Stripa Gruva gjorts till avfallsdeponi, så hade det varit adjöss med alla framtidsplaner i kulturarvsriktning!
När det sedan blev aktuellt med ägarbyte i Stripa så gjorde ett långt och träget påverkansarbete från bl.a. Lindesbergs Museum, att kommunen till sist köpte Stripa Gruva, och 2007 bildades bolaget SKUAB (Stripa Kultur och Utvecklings AB) som skulle förvalta gruvan. Gruvan blev byggnadsminne och därmed hade ju staten och riksantikvarieämbetet gjort en stark markering: Stripa Gruva är enastående i sitt slag och viktig och väl värd att bevara som kulturarvsplats. Gruvmiljön ska förvaltas, bevaras, levandegöras, och utvecklas. Staten har också gjort ett stort åtagande i att bekosta  renoveringen av byggnaderna i Stripa, och har hittills lagt ner åtskilliga miljoner.
Mycket tid , kraft, pengar och tankearbete har lagts ner av många när det gäller Stripa. Både av olika styrelser, politiker, experter, tjänstemän, kulturarbetare och sist men verkligen inte minst av ideella krafter! Jag har både jobbat som styrelsemedlem, ideell kulturarbetare och är dessutom hyresgäst i Stripa. Mestadels är det  roligt och stimulerande, men ibland frustrerande och ytterst sömnstörande.
Nu ska jag berätta vad jag tycker att vi ska göra i Stripa Gruva:
Allra först: Inse att Stripa Gruvmiljö är en stor tillgång för oss alla! Det är inte bara en plats som står och kostar pengar, det är en pärla (om än något luggsliten) redan nu. Många är redan dom besökare som lovordar Stripa, och som tycker att detta är en vacker, intressant, och mycket speciell plats. För att utveckla Stripa Gruvmiljö vidare, så  gäller det bara att komma samman, att SAMARBETA, att lyssna på människor som är visa av tidigare erfarenheter, att samarbeta över revirgränserna, att förstå värdet av och omhulda allas vårt kulturarv. Detta behöver inte innebära en stagnation, att bara bevara något för att det är gammalt. Det fina i kråksången är att det går att kombinera bevarande, användande och utveckling. Vad gäller ägarfrågan så kanske det också finns samarbetslösningar? Kreativa samarbetslösningar när det gäller Stripa Gruva har praktiserats sedan urminnes tider. Då ska väl vi moderna människor inte vara sämre?
Om nu mitt brandtal skulle påverka någon beslutsfattare, så kan jag lova, att det skulle löna sig att satsa både samarbetskrafter och pengar (förstås),
på Gruvmiljön. Den är redan, och skulle kunna bli en ännu mer fantastisk tillgång, dels för oss alla här i Lindesbergs Kommun och även för alla besökare från när och fjärran!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar