söndag 22 november 2015

Stripa Gruva i gamla tider och lite om min pappa



Idag får ni se ett gammalt vackert vykort från Stripa Gruva från den tiden när den gamla laven i trä, fortfarande stod kvar. Jag vet inte från vilket år det är, men gissar på början av 1900-talet. Jag har fotograferat kortet, som finns i privat ägo.
En sak som slår mig, är att det ser väldigt prydligt och fint ut, men det var nog så att det var tvunget att hålla snyggt på en sån arbetsplats för att det inte skulle vara farligt. Jag kan tycka ibland att nog är det kanske häftigt med dagens "ruinromantik" och kontraster mellan det gamla slitna och det moderna, men jag skulle bra gärna vilja ta stortag i Stripa nån gång och rensa bort både det ena och det andra gamla skrotet, och bara helt enkelt städa på platsen. Bara man gör det med omtanke och finess, så skulle det bli så snyggt så. Om inte annat skulle man göra det av respekt för de som en gång jobbade i Stripa, och som var tvungna att hålla ordning omkring sig. När jag skriver det här, så kommer jag att tänka på min kära pappa Erik. Han var en ordentlig människa. Inte pettimetrig och surt pedantisk på något sätt, utan rätt och slätt praktiskt ordentlig. Han höll en bra ordning på sina olika pinaler, och skötte om huset och inredningen och hushållsgrejerna. Lagade det som gick sönder och underhöll, så vi slapp köpa nytt.
Jag tror att Pappas ordentliga sinne kanske kom sig av att han var uppväxt i ett hem, kanske inte under direkt fattiga omständigheter, men det var mycket sparsamt och ganska knapert ändå. När man har det så som barn, så tror jag att man lär sig uppskatta det man får och gläds åt det lilla, och sköter om sina saker på ett bra sätt.
 Jag ärvde mycket av pappas verktygslådor, och andra grejer, och vi har fortfarande nytta av det han samlade på sig, för att det var bra att ha. Jag är så glad åt det! Vad gäller det där med ordentlighet så önskar jag att jag hade fått det lite mer i arv ! Innerst inne är jag nog ordentlig men har inte riktigt förmågan att hålla städat omkring mig. Det är frustrerande, men jag hoppas på att bli en någorlunda pigg pensionär och då ska jag minsann plocka rätt på allting!
Oj det blev långt idag, men om vi nu slutar där jag började, så har jag ganska gott hopp om att det ska bli lite mer "städat" i Stripa. Jag vet att viljan finns!

torsdag 12 november 2015

Höstdag i Stripa





 
 


Jag tog en promenad i morse upp till Kulturverkstan. Novemberljuset lämpade sig väl för fotografering och jag tog ett kort på krosshuset(översta bilden), där ni också kan se den nymålade och nyputsade delen av bandgången som går över vägen. Kontrasterna mellan det ruffiga och det reparerade i Stripa är ju bara så snygga! Sen har vi den gamla vaktkuren som verkligen sjunger på sista versen. Tänk att det var en arbetsplats för inte alltför längesen! Jag tycker att den och fundamentet intill ser ut som två skulpturer.
Jag passade på att kvista in till Gunilla och Yvonne som har Bergslagspraliner också. Där rådde en febril verksamhet och så fick dom hjälp med en del reparationer i köket av Mikael som ni ser här ovan i full färd med att äta frukost i det vackra omklädningsrummet intill Stripa Matsalar som det hette förr. Fin bild tycker jag!

tisdag 10 november 2015

Passar det med en passare?



Jag passar på att visa ett av mina viktigaste verktyg, och det är passaren! Den blir jag smått förtvivlad när jag ibland tappar bort, för jag behöver den titt som tätt. En av dom sakerna som jag gillar med mitt yrke är att man för det mesta klarar sig med så basala och urgamla verktyg. Så skönt i denna teknikstinna tid! Jag gör ju gärna runda grejer och då behövs passaren. Men den är användbar till många andra saker också. Som att mäta av längden på en silverbit och samtidigt ritsa för att kunna såga. I dessa dagar jobbar jag för fullt, inte bara med metall, utan också med stenar och pärlor, det ska bli "blingbling" till julmarknaden. Det är så kul att ha lite tomteverkstad !