onsdag 29 januari 2014

Vi har förkovrat oss

Idag har Johnny och jag varit i Stripa Gruva på en intressant genomgång som Torsten Nilsson från Arbetets Museum i Norrköping, hade. Det handlade om saker som man ska tänka på när man verkar i en kulturarvsmiljö. Det var intressant och gav oss inspiration och tankar inför kommande säsong. Stripa Gruvmiljö i all sin fantastiska ruffiga prakt förtjänar ju att man tar hand om och förmedlar berättelsen på bästa sätt. För oss innebär det att både visa vårt eget arbete och på samma gång visa den bakomliggande historien med det gamla sjukvårdsrummet och allt som hör dit. En utmaning som kräver sitt. Men som sagt, samtidigt inspirerande.

tisdag 21 januari 2014

Verksamhet i verkstan



Nu har vi kommit igång igen på riktigt i verkstan och det känns alltid roligt att ha gott om jobb att sätta händerna i. Allt som oftast får vi omarbetningsjobb, d.v.s. kunden har ett gammalt smycke som vi gör ett nytt av. Då går man handgripligt tillväga och smälter helt enkelt ner metallen så man kan börja på ny kula. Här ovan ser ni den glödande metallen på kolet.
Det roliga med att omarbeta smycken är att man faktiskt sparar den gamla metallen och det kan ju kännas bra om det är ett arvegods. Sen är det också tillfredsställande med återbruk. "Man tager vad man haver sa Kajsa Karlsson"

måndag 20 januari 2014

Blinda Petter 200 år


En av begivenheterna som kommer att äga rum i sommar, närmare bestämt den 19 juli, i Stripa gruvmiljö är en
 FOLKMUSIKFEST till Blinda Petters ära. Den 1:a maj i år är det 200 år sedan han föddes. Vem var då Blinda Petter ?
Han var på sin tid (1814-1892) ansedd som Bergslagens största spelman. Han växte upp under små och fattiga omständigheter, först i bergslagsbyn Nyberget och sedan i Guldsmedshyttan. Det berättas att när han var i sexårsåldern så fick han kalk i ögonen och blev blind.
Petter, eller Per Olsson var känd för sitt klangfulla spel, och var en flitigt anlitad dansspelman, som kunde få fart på folket, bl.a. på de så kallade "drevdanserna", som hölls när man "blåste ner" i hyttorna. Han kunde komma riktigt i tagen och stampade takten så våldsamt att man fick lägga mattor under fötterna på honom.
Blinda Petters rika låtskatt kom att leva vidare, tack vare att han hade många lärjungar som lärde sig hans låtar. Än idag finns många låtar kvar. De upptecknades på 1930-talet och många av dom finns på BERGSLAGERNAS SPELMANSGILLES repertoar. Johnny och jag tillhör ju denna illustra samling, tillsammans med medspelare från Kopparberg, Guldsmedshyttan och Lindesberg. I år firar vi alltså Blinda Petter, och vi har spelat hans låtar på våra övningar ända sen i höstas.
Det är tänkt att den 19:e juli så ska spel-och dansfolk och publik, samlas på den härliga gruvbacken , och på programmet står konserter, allspelslåtar, dans och buskspel.I Stripa gruva finns en mycket stark anknytning till Blinda Petter eftersom några av hans efterföljare, bl.a. Arvid Pettersson och Evald Amundsson jobbade i gruvan. Om Arvid Pettersson berättas att han, som var en mycket stark man, brukade bära  Blinda Petter på ryggen när de skulle ut och spela, och efter avslutad spelkväll så bar han hem honom igen. Jag kommer att rapportera här på bloggen, vartefter planeringen av evenemanget framskrider ! Bilden här ovan kommer att vara med på affischen. Oss veterligen så finns det inget fotografi på Blinda Petter. Därför fick jag fantisera lite när jag ritade honom med fiolen, spelandes i solnedgången.

fredag 10 januari 2014

Fortsatt strövtåg i hembygden







Nu har vi varit på promenad igen ! En väldigt "färsk" fornlämning är resterna av ett gammalt pumphus som också tjänade som tvättstuga, som ligger i närheten av Stripa Gruva. Det var i bruk fram till 1940-talet och vår granne berättade att hans farfar jobbade i pumphuset. Hit gick ju också alla kvinnor som bodde i området med tvätten. Man kan tänka sig att det var en viktig social mötesplats på den tiden. Eftersom det inte är nån snö nu så ser man dom lämningar som finns kvar så tydligt. Ett gammalt vattenrör, rester av grundstenarna och träanordningar vid den gamla dammluckan. Den nästan vårystra Drakabäcken är så livlig just nu, den brukar annars vara delvis frusen så här års. Jag tycker om såna här platser som berättar om människors strävan och vardagliga verksamheter för inte alls så längesedan. Lite vemodigt känns det att allt nästan är borta, men forfarande finns många som kan berätta. Tänk om man finge ägna mycket tid åt att dokumentera, medan tid är, men alltid är det kanske något att skriva om det ibland här på bloggen. Vardagshistoria som handlar om människorna som bodde och arbetade här, både hemma och i gruvan är så spännande. Jag vet att man inte ska säga "det var bättre förr" för så var det nog inte alls, men ibland tillåter jag mig att vara en bakåtsträvare i korta ögonblick, och längtar efter att åka bakåt i tiden. En sak som jag tror är i alla fall att det var lite mindre stressigt förr, och att man inte fick så mycket information från alla håll , som man får nu. Det skulle vara skönt att ha det så tycker jag. Är jag gammaldags ? Ja, jag tror faktiskt det, men samtidigt är jag modern också. Konstigt hur det kan bli !

lördag 4 januari 2014

En tur längs "Blanka banan".


 

Hej igen och en God Fortsättning på det nya året önskar jag er alla!
Idag har jag lagt in ett nytt bildspel i marginalen från vilket ni ser tre bilder ifrån här ovan. På annandagen gick vi  ut på en promenad, Johnny och jag, i det trots allt ganska vackra vädret. Jag tog med kameran och dokumenterade. Vår färd gick längs en gammal banvall. Järnvägen som gick där kallades Gullblankabanan, för den gick från Guldsmedshytte Bruk till Gullblankagruvan. I folkmun har det blivit att man säger "blanka banan". På 1960-talet när det var högtryck i Stripa Gruva behövde man bygga flera reningsdammar för anrikningsverket. Då grävdes två stora dammar i gammal jordbruksmark och också där den gamla järnvägen hade gått. På den mittersta bilden kan ni se hur den forna banvallen försvinner ner i vattnet. Eftersom det är två anlagda dammar så känns miljön runt dem spännande och speciell. Förutsättningar för ett annorlunda växt- och djurliv skapades i och med att vattnet kom till. När vi gick där var det en tunn tunn hinna av is på dammarna fastän det hade varit mildväder så länge. Det var så vackert med färgspelet och det sparsamma solljuset. Som på så många ställen i vår närmiljö är naturen kring Blanka banan, som jag har sagt förr föga insmickrande, men om man tittar noga så är det så fantastiskt fint. När man har gått förbi dammarna så fortsätter banan in i skogen. Vi vek in på en skogsstig och kom in i rena trollskogen med mossig fin mark och vackra träd och stora mossiga stenar. Så fint ! Vi blev blöta om fötterna mot slutet av promenaden för vi fick gå i en blöt myr för att komma ut till vägen. Men det var det värt!